ATT SKAFFA EN "FYRHJULING" TILL EN "2 ÅRING"

Klar för start. Tvååring testar fyrhjuling...

ATV-redaktören Ted Honkala har funderat om julklappar och detta med att köpa en fyrhjuling till sonen.
Läs teds personliga kåseri från botanisering i fyrhjulingarnas värld.

”Hur många delar på förstaplatsen som världens bästa Pappa”
Vår ATV/Quad-redaktör Ted Honkala har filosoferat en del kring julklappar och söner som vill köra på fyra hjul.

Läs vad Ted har funderat kring gröttallriken.
”Julhandeln slår ju nya rekord varje år, och det är nog inte så konstigt priserna på allt blir högre för varje år och man köper kanske dyrare saker!
Eftersom jag själv är en aning motorfrälst så var det ju självklart att min två årige son skulle ha en sådan som pappa har en ”quadracer” men dock ingen Yamaha Raptor 700.

Han skulle ha en liten och tuff quadracer för barn med fjärrstopp/el-start och ett max pris på 10000:-
Jag letade runt ganska länge innan jag hittade vad jag sökte. Jag skulle ha en 4-takt det var ett måste med tanke på ljud, miljö, driftsäkerhet.
Eftersom en 2-takt både ryker och luktar illa, tycker hon som tvättar hemma!

Så det fanns bara 4-takt som det alternativet och plötsligt var det färre modeller att välja på.
Ser man till de stora märkena i Sverige som jag tittade på först, så fanns det ingen 4-takt för de minsta barnen endast som 2-takt!
Då började jag titta och läsa på nätet efter 4-takts quad 50cc och det fanns ju lite att välja på.
Men inga namn jag tidigare har varit i kontakt med, 90 % var olika Asien importer och det gjorde mig lite skeptisk till en början. Reservdelar och garantier är ju också en viktig sak, det finns på lager någon stans om olyckan skulle vara framme.
Priserna varierade stort från:6900:- upp till 21900:- och läste man annonserna så var alla lika bra.
Och det kan ju inte vara möjligt, eftersom det skiljer så mycket i pris på maskinerna så måste det vara skillnad på dem eller?
Så jag fick helt enkelt ta bilen för att titta och känna på dessa maskiner, innan jag köper något.

Först tittade jag på den för 6900:- och då insåg jag att det skiljer sig nog en del i alla fall.
Några saker som man reagerade på direkt var ex: Plasten ”hårdplast” typ till en RC-BIL inte så hållbart kanske. Motorn gick orent och vxl-lådan högg i växlarna, den ville inte ens stå still på tomgång. En justerings sak kanske?
Jag frågade säljaren och han vart ställd i frågan, och efter en stund så kom han fram till att motorn måste öppnas för att justera kopplingen.
Nej,nej det är inget jag ska ha, det måste finnas bättre alternativ
Jag tittade på maskiner för 15900:- 18900:- och dessa maskiner var ju helt klart av mycket bra kvalité, riktig mjukplast, rejäl motor/vxl-låda, fjärrstopp, riktiga stötdämpare, snygg design!
Men jag tyckte det var för mycket pengar att lägga ut på en 2-åring, tänk om han inte kan eller tycker det är roligt att köra.
När jag tittade på maskinerna runt 10000:- så blev jag imponerad faktiskt, de hade ett konstigt namn men detalj och funktion verkade vara den samma som de dyrare.
Till slut slog jag till på en Kazuma 50 den stod som demo hos en handlare i stan, jag fick den för 7000:- och det var ju ett klipp. Rekommenderat pris var 10900:- och det skulle jag utan att tveka betalat för den hade allt de jag bestämt mig för.
Jag skulle visserligen ha en röd men fick nöja mig med en blå, men plasten går ju att byta för en tusenlapp så det var inget större problem.
Kazuman hade ex: fjärrstopp 50m, 4 vxl halvautomat, justerbar gas, stötdämpare, lyse fram, mjukplast, 4takt, skydd för fötterna, el-start och kickstart.
När jag fick hem maskinen så ställde jag den i garaget så min son inte skulle se den innan hans födelsedag - ”Juldagen”.
Eftersom den var demokörd så var ju allt redan kollat och justerat så det var bara att vrida om nyckeln på den stora dagen.
Tårtan förseddes med en bild på quadden och hjälmen som vi köpt.
När alla gäster hade kommit och alla andra paket var öppnade så dukade vi fram kaffe och tårta.
Eddie tittade på tårtan och sa: TITTA EN BRUM BRUM…..EDDIE ÅKA UTE ME PAPPA, I NÖNN!!!!
Ett jätteskratt utbröt i rummet, för visst låter det underbart att höra ett barns kommentarer.
När tårtan och kaffet gjort sitt så skyndade jag ut i garaget för att hämta Kazuman, nu skulle Eddie få prova första gången att åka själv.
Spänningen var stor alla gäster stod ute på trappan och väntade, skulle han klara av att gasa svänga osv.
Oroliga pappor ställde sig som skydd framför sina bilar, och Eddie slängde sig upp på Kazuman utan att tveka. Han gasade som en erfaren quadåkare men inget hände, det stod stilla.
Han har visst tittat för mycket på pappa, det sitter ju ingen rullgas på dessa maskiner utan tumgas och det har han ju aldrig sett tidigare. Men jag visade honom var gasen satt och det kopplade direkt. Med tummen på gasen så for han iväg i snön och pappa efter, livrädd att det ska gå åt skogen. Det är ju otroligt vad ett barn lär sig mycket av att få vara med och titta, för han fattade direkt att man kan svänga och gick det för fort så släppte han gasen.
Visst kände man sig stolt som pappa över att han gjorde det så bra endast 2 år gammal.
Under kvällen när lille Eddie gett upp för den här dagen, så tog de lite större grabbarna över quadden. Syskonbarnen som är mellan 11-15 år ville ju också testa, och klart att de ska få åka quadracer..
Kazuman passar ju även större barn eftersom den har 4-växlar och halvautomat och reglerbar gas. Jag ändrade gasen så nu gick quadden i ca:30 kmh. jag förklarade grabbarna hur man gasade, växlade och bromsade.
Grabbarna gjorde ett körschema 5minuter var skulle köra, så pågick det hela kvällen tills bensinen tog slut.
När jag i morse gick ut med Eddie som ville åka BRUM BRUM, var det bara att trycka på knappen! Den hoppade igång direkt utan att krångla.
Full fart blev det i nästan 2timmar ute i nysnön, när jag inte orkade springa längre försökte lura in Eddie i värmen med bullar och tårta. Men det var inte utan skrik och tårar! ÅKA MELA PAPPA!
Så även om man en stund känner sig som världen mest uppskattade pappa, så kommer det stunder som man känner motsatsen. Men det blir ju flera gånger säger jag till Eddie, vi kan åka i morgon!”
Tycker Ted Honkala TMC