Navigera dig fram här   Fredagen den 22:e november 2019
Skoter
Racing
ATV
  Startsida  
  I tidningen ATV  
  ATV tester  
  Quad racing  
  ATV nyhetsarkiv  
  Prenumeration ATV  
  Tidigare nummer ATV  
  Forum - ATV & Quad's  
  Årets ATV  
  Medlem  
   
Användarnamn

Lösenord

Logga in automatiskt

» Bli medlem
» Glömt lösenord?
» Om kakor...
 
  Medlemmar: 14765  
  Antal nyheter: 5456  
  Meddelanden: 68504  
  Sidvisningar:  
  Idag: 3753 st  
  Igår: 6775 st  
  Denna månad:
162563 st
 
  Föreg. månad:
237280 st
 
  Totalt: 72292916 st  
  Senaste 10 inloggade:  
  1. scom851
2. Cleo
3. Igielka
4. sara19
5. LondaGloss
6. smrtsmithM
7. Harrison
8. Coorms
9. sarahtaylor
10. garciatatiana
 
 
Här är du: I tidningen: 2014, nr 1 > Artikel: TEST: POLARIS 330 ATP 4x4
 

TEST: POLARIS 330 ATP 4x4
Lillebror ATP

MOTORISERAD PACKÅSNA

Fyrhjulingar med flak har funnits en tid men nu presenterar Polaris ett nytt sätt att se på dessa ”flakfyrhjulingar”. Man anser att flakmodellerna skall samlas under ett nytt konceptnamn, All Terrain Pickup, ATP. Visst är det en riktig pickup med ett brett användningsområde. ATP-modellen kommer med stor säkerhet att finnas överst på mångas önskelista nästa år.

Polaris gör sina egna motorer och de är specialkonstruerade för ATV. Denna 330-modell har en luftkyld fyrtaktsmotor med våt sump. För att kyla motorn bättre har den kompletterats med en fläktkyld oljekylare. Effektmässigt räcker de 22 hk långt då denna maskin främst är till för nyttokörning på inte alltför kuperade underlag. Vi tror inte att den riktigt orkar med de tunga timmerlassen i skogen utan då får man förlita sig till den motorstarkare modellen ATP 500: ans 38 hk. På transmissionssidan sitter det naturligtvis ett variatorsystem på känt Polarismanér. Man har ändrat lite på differentialerna till den här modellen. Den elektriska i- och urkopplingen av driften fram har flyttats från hjulnaven in i differentialen. Bak har modellen fått en riktig differential. Vid allhjulsdrift kopplas framhjulsdriften in automatiskt när bakhjulen tappar greppet. Vi återkommer till differentialen längre fram.

Enkel funktionell förarmiljö
Finfin förarplats
Redan när man sätter sig på maskinen och skall starta upp upptäcker man en detaljförändring. Nu går det att starta med tändningsnyckeln och det är betydligt lättare än att leta efter en väl gömd startfunktion bland alla reglage. Förr fick man klura ut att det fanns en dubbelfunktion i nödstoppsknappen till vänster på styret. Reglagen är samlade på styret och växelreglaget sitter på höger sida. På vänster sida sitter också bromsreglaget som sköter både bak- och frambromsarna. Praktiskt med ett reglage som sköter de dubbla skivbromsarna fram och bak.
Man sitter högt på maskinen och det ger bra överblick över körningen. Styret har en bra utformning och höjd för att ge en bra körställning både vid sittande och vid stående. Hastighetsmätare med vit bakgrund är tydlig men det är miles-visningen som dominerar. Men vem tittar på hastighetsmätaren under körning? En sak man märker vid tvära svängar är att ATP: n har stort styrutslag. Ibland får man styret i magen. Den stora utväxlingen gör också att det slår mer i styret när man kör över någonting. Ryggstödet på flakets framkant är svårt att utnyttja, sitter alldeles för långt bak. Då sittdynan rymmer två personer känns det mer som ett ryggstöd för en eventuell passagerare, vilket inte är tillåtet.
Det sitter en mekanisk bränslemätare i tanklocket men påfyllningen sitter alldeles för nära styret. Det är trångt att få dit en tratt om man vill tanka från dunk.

En riktig turf-turf maskin
Växelreglaget sitter till höger vilket gör att det blir svårare att hålla i gång en kall motor med gasreglaget och växla samtidigt. Växellägena sitter på rad men man måste trampa ner fotbromsen för att kunna lägga i parkerings- eller högväxelläget. Polaris vill nog skydda växellådan från växling från låg- till högväxel under körning.

Lätt att välja mellan allhjulsdrift, 2-hjulsdrift och Turf.

Till höger på styret sitter reglaget för att koppla in allhjulsdriften. Reglaget är ett trevägs-reglage där mittenläget ger enbart bakhjulsdrift. Förs reglaget till vänster kopplas allhjulsdriften in elektroniskt. Det tredje läget är en extra finess på denna modell, Turf-läget. I detta läge blir bakre differentialen öppen vilket betyder att den bara driver på ett bakhjul i taget som på en personbil. Turf-läget använder man när man vill vara rädd om underlaget. Man river inte sönder gräsmattor när man svänger då differentialspärren är urkopplad. Nu är det inte speciellt praktisk att ha Turf-läget i jämnt då man bara har drift på det bakhjul som snurrar fortast. Vid terrängkörning skulle man köra fast ofta med ett spinnande hjul. I terrängen är det bara allhjulsdrift som gäller.

Önödigt krångligt
Väl i skogen upptäcker vi en liten miss. Om man kör på allhjulsdrift och vill backa tillbaka en bit kan det bli problem. Trots att allhjulsdrift är valt så saknas drift på alla hjul när vi skall backa! Här tvingas man samtidigt hålla in den gula ”override”-knappen för att få drift på alla hjul. Det blir krångligt att hålla koll på en knapp till vid backningen. Den gula knappen var tänkt att begränsa hastigheten bakåt för att undvika olyckor. Nu sätter man den begränsningen ur spel och dessutom i terräng och ibland även med lastad vagn efter. Vi tycker det vore en lätt sak att rätta till. Polaris bedömer fortfarande att det inte krävs någon backvarnare utan man skall förlita sig på indikeringslampan.

Tippbart flak.

Chassi
Tittar man på maskinens uppbyggnad skiljer den sig från de övriga ATV-maskinerna genom att den har ett tippbart flak baktill. Visst liknar den en fullvuxen amerikansk pickup med öppningsbar flakläm och allt. Flaket är praktiskt med sina låga kanter. Grejorna ramlar inte av, om man inte kör för fort förstås. Lastytan ser inte så imponerande ut men den är anpassad för den tillåtna vikt maskinen är godkänd för. Stel bakaxel är standard och den tål hårda tag. Fjädringen bak har dubbla stötdämpare vilket behövs när flaket är fullastat. Upp till 113 kg får man lasta på men då blir köregenskaperna annorlunda och det är tungt att tippa flaket med full last. Att Polaris tänkt att den här modellen skall göra rätt för sig visar sig också på den höga släpvagnvikten den är godkänd för. Tyvärr fick vi inte tillgång till det speciella draget som hör till maskinen så vi fick inte tillfälle att prova dragförmågan ordentligt.
Framtill finns ett öppningsbart lastutrymme. Det kan vara praktiskt att gömma undan vissa mindre saker. Utrymmet har en oregelbunden form med en mängd små fack i olika storlekar så det ryms inga större saker. På locket finns ett antal små praktiska bindöglor som gör att man kan spänna fast lasten. Tyvärr är öglorna små och risken är stor att man bryter av naglarna för att vika upp öglan. En annan kul detalj är de små extra facken på bakskärmarna. Här kan man stoppa undan en mängd småprylar. Tyvärr vill småfacken ta in vatten som samlas längst ner. Det finns en gummiplugg för att dränera men varför inte en självdränerande plugg? Gummipluggen är lätt att ta loss men betydligt trixigare att få dit igen.
Man har två stycken strålkastare framtill, med hel- och halvljus, och de sitter i framkanten på främre lastplanet vilket gör att de inte skyms av en eventuell last. Belysningen anser vi ha godkänd styrka.
Stel vakaxel med dubbla stötdämpare

Tittar man under maskinen så finns en hasplåt som standard. De främre, yttre drivknutarna har små skydd i plast. De ser små ut men de är säkert utprovade och gör sitt jobb. Det är högt under fotstegen men de har inte slät undersida och här är det lätt att det hakar i och man fastnar. Markfrigången ser inte så imponerande ut på pappret men fungerar bra i skogen. Det är lägst under framaxeln men det är sällan man fastnar då undersidan är slät.
Vi som har kört Polaris fyrhjulingar förut måste medge att ATP har en bättre detaljfinish. Plastbitarna passar bättre på denna modell och de blir inte lika fort repiga.

Körning
Som alla maskiner med variatordrift är ATP lättkörd. Variatorsystemet växlar mjukt men det känns som om det finns en liten fördröjning i växlingen. Den är ingen racermaskin precis men toppfarten är ändå 60 km/tim. En fyrhjuling behöver absolut inte gå fortare. Vid 20 km/tim fanns ett irriterande, vasst resonansljud, annars är ATP mycket tystgående.
330 ATP känns inte riktigt som en skogsmaskin och vi hade inte möjlighet att prova den med skogsvagn eftersom vi saknade det speciella draget. Trots att maskinen har lite längre hjulbas och tar lite mer plats i svängarna är den väldigt lättsvängd. Väljer man dessutom Turf-läget svänger den ännu snävare, upp till 20 % mindre svängradie. Bromsarna får klart godkänt.
På en punkt får 330-modellen guldstjärna. Det gäller hastigheten på lägsta växeln och backväxeln. Här går det att krypa fram och ändå ha full motorstyrka. Bra! Det är lika viktigt att den inte går för fort bakåt också.

Främre lastplan, öppet.

Storebror
Vill du ha en motorstarkare ATP finns en 500 H O version. Här är motorn vätskekyld och den större cylindervolymen ger effekten 38 hk. Modellen är utrustad med kraftigare motorbroms. Lastförmågan bak är högre genom val av större däck med ökad bärighet. Den tillåtna lastförmågan kan därmed höjas från 113 kg ända upp till 181 kg. De större däcken ger även en något bättre markfrigång.
Man känner enklast igen en 500-modell på att den har en extra strålkastare upp vid styret. Tyvärr skyms denna strålkastare delvis när man plockar på last framtill. Merkostnaden är cirka 15 000 kr.

Tack till Polaris Scandinavia som välvilligt ställde maskinen till vårt förfogande.

+
Lastmöjligheter
Hastighet på lågväxel och back
Svängradie i Turf-läge

-
Override för allhjulsdrift bakåt
Styrutslag

Växelspaken kunde ha fått sitta på vänster sida.
Det praktiska flaket

 
 
Besöksadress: Gräddvägen 7, Umeå | Adress: Gräddävgen 7, 906 20 Umeå | E-post: info@skoter.se | Telefon: 090-149370 | Shop: shop.atv-quad.se